kära nån. ny oro för lilla fröken
min far fantomen ringer i mitt öra. han oroar sig nu för sin söta frökens fräna syra. han varnar och förmanar; det kan gå riktigt illa. jag säger att det är allför sent och mycket mörkt för fäders oro. inte kan jag ta hans varma hand och mjuka kärhet. jag har ju fostrats i främmande famnar. bland fega och drastiska ensamvargar.
jag vill förklara för den gamle att jag nu är den, som jag ska vara. jag går min väg. är min natur helt trogen.
på vår teater är allt över nu. och inte alls på grund av någon syra.
jag var inte där för att stilla oro och vinna kärlek. befria ifrån skuld och bära deras bördor. bland dem finns inte längre plats för rara bärfis. hon parasiterar blott på andras svaghet. för hon är tom och ingen särskild. har ingenting att ge. ingenting att svälja. hon ska ut att stå i kylan. inte stimma och slå runt, så är det bara. när stickorna är slut så susar hon och kurar. somnar nöjd. men sött och utan drömmar.
jag vill förklara för den gamle att jag nu är den, som jag ska vara. jag går min väg. är min natur helt trogen.
på vår teater är allt över nu. och inte alls på grund av någon syra.
jag var inte där för att stilla oro och vinna kärlek. befria ifrån skuld och bära deras bördor. bland dem finns inte längre plats för rara bärfis. hon parasiterar blott på andras svaghet. för hon är tom och ingen särskild. har ingenting att ge. ingenting att svälja. hon ska ut att stå i kylan. inte stimma och slå runt, så är det bara. när stickorna är slut så susar hon och kurar. somnar nöjd. men sött och utan drömmar.