måndag, november 14, 2005

Den första dagen: lite osäker

jim tycker mycket om baggar. han känner till min familj. tycker den är fin. han kanske gillar mig. gunilla nöp mig i låret. betyder det att hon gillar mig? eller ville hon bara kolla om jag blivit ätmogen sedan vi sågs sist? när jag visar kärlek säger jag något fult och elakt eller trampar på objektets tår. fotryggen funkar också.

artbestämning av bärfis

Doly'coris bacca'rum, art av skinnbaggsfamiljen
Pentatomi'dae; avsöndrar illaluktande vätska
Förstör hela syltburken. blir pruttsylta.

En äkta bärfis är sin natur trogen; ombytlig, amoralisk och samvetslös.

Eftersom honorna snabbt lokaliseras i ett rum via sin olidligt fräna doft använder de konsekvent Gucci, pour homme för att förvirra. Och höja sina odds.

En bärfis lyssnar man inte på, särskilt inte de blekbeigebruna honorna. man ser igenom, bortom eller bakom dem. de är sällan intressanta. de försöker ibland. då kliar det i halsen, rethosta. man kan också lägga märke till stämningen som blir nästan astmatisk. syret tar slut och det blir trångt om utrymmet. man känner sig obekväm tillsammans med en bärfis och bör därför ignorera dem. får de ingen uppmärksamhet krymper de snart ihop. de är inte roliga alls faktiskt. de bidrar sällan med nåt annat än obehag och dålig lukt.

the issue

niklas tjatar alltid om att vi ska dansa eller att jag ska komma på festen eller delta i olika projekt. jag säger alltid att jag inte vill(fast jag kanske visst vill. egentligen). vansinnigt trött på mina inövade reflexer. ställer upp på labbet eftersom niklas lovar nya impulser. det behövs verkligen.

niklas säger att bärfis får ändra sig, hon behöver inte stå för någonting. idag, och två veckor framåt, ska hon öva på att vara bejakande. det blir svårt.

så nu ska jag undersöka hur artister gör när de är kreativa på riktigt. jag ska studera dessa djärva personer – hitta luckorna menar jag. en del av dem är snygga också. men de kan ju inte vara så jävla perfekta och självhävdande utan anledning. margit (hjärtlig danska i danmark) säger att skådisar lider av djävulsk dåligt självförtroende, djup skam över självet och brist på blick (äkta) för den andre. de ser bara, BARA! sig själva. kör över och går på. sådana är inte bärfisar.

Plats: scenen atalante i göteborg
Processperiod: 14-25 november
Premiär: fredag 25 november
Deltagare: niklas rarkindad storebror som borde sluta vara storebror (utom när min egen dator krånglar) och tänka mer på sig själv och sitt eget tonfall. inte dansa efter andras noter, utan skriva flera egna. han kommer aldrig bli rik och berömd annars. (han är typ 46 år) jim gammal framtung konstnär som gillar att sitta i solen med pilsner och akvarellblock. öppen för insekter och barbiedockor. tycker ibland att världen är ganska otäck. kommer aldrig bli nåt. gunilla svartrockare och flyktingvän med litterära ambitioner, lär ha skapat danser också. har tillfrisknat från insjuknandet i styrka och storhet. hon är en av oss nu. varken bärfis eller artist. hornbagge? jordlöpare? behöver studeras närmare. janne, jag kan inte se honom. han liknar min far filantropen. men mest tänker jag på att kramas med hans son buster. han är strax terapeut med sexmissbruk som sin specialitet. janne har inga velourbyxor på sig fast han borde. han ser snäll ut men det är nog bara på ytan. tror han gillar att dansa och sjunga med andra män. han har annonserat i metro efter våldsmän med stora muskler och tatueringar. 0 framgång. prinsessan (rodell) hon har blommor i sitt hår. precis så söt och vaken vill jag vara. jag ska köpa likadan kofta som den hon har. samma färg. samma storlek. samma tvättmedel. samma luddtufsar. hon leker med barbie och kan ingenting om hur barn blir till. jag har förklarat att man bara går ut i havet så att fiskarna kan simma in. stor framgångspotential. jag ska öva in hennes rörelsemönster på torsdag. studera gesterna och mimiken. mitt förvandlingsnummer ska slå alla med häpnad (when I transform to a real artist as princess).