onsdag, november 16, 2005

Den tredje dagen: fullmåne

internt: jag ber om omstart. man kan inte leva hur som helst. artbeskrivning, kännetecken, presentationer och andra obesvarade frågor. nerifrån och upp, fötterna först

fel bjässe

den var verkligen för stor. faktiskt. men egentligen tycker jag att storleken inte spelar så stor roll. det var därför den blev gigantisk. det var en hanne som liknar mig, fast mycket större. jag tyckte han var fin. men det stämmer att han var alldeles för stor för mig. i synnerhet om man tänker på min exringa vikt.

imorgon vill jag att vi väger in alla hannar. honorna får läsa av. jag tar med förstoringsglas inför mätningarna. kortast mäter tyngst… tror jag. kanske grith börjar då, hon är ju 156 centimeter lång. vem är tyngst? jim eller gunilla?

hoppla

allt är för svårt. här finns inget att klaga på. tråkigt. i de här rummen är alla så rediga och kreativa. de tänker utifrån sig själva hela tiden‚ fast förankrade i det mellanmänskliga. ömsesidigheten. ödmjukheten. det fiiiiiiiiiina. mest niklas.

jag är helt ointresserad av den välartade konsten. så svårt att svälja. magen knorrar. jag gillar smutsig konst. duncan - vad hette han igen? john han var verkligen dirty. jag bjöd hem honom när han var i göteborg. vi åt ju middag med tända ljus. rå sill med stelnad blick och franskt gourmétsalt. jag tror jag ville försöka förstå nåt.
jag ljuger visst. när jag tänker efter minns jag att jag skalv av rädsla och inte alls vågade söka i kontakt.

som barn hade jag också stunder av förnöjsamhet med mig själv. korta. mamma avbröt för viktigare meddelanden när hon fick syn på min självupptagna syssla. hon informerade om egoism. det är inte bra för underlivet.

så dumt, skinnbaggar har väl inget underliv. de är underliv. fantastiska små liv. underjordiskt liv.

jag mår bra. jag mår bra. nu vill jag dansa (men alla andra är upptagna av varandra och inne på scenen).

sitter ensam nästan hela tiden, om man inte räknar masoud då. men han räknas ju inte. han är för mjäll, vit och fin. dessutom märker han inte mej, utom när han blir trött och tittar på mig med sina stora frånvarande ögon som vill se något helt annat än min flyktiga blick. så det spelar ingen roll. nån måste ju tryckapå tangenterna och blurra till irisarna i foajén.

alla kan inte avreagerasig på scenen för att få kärleken, bekräftelsen och berömmelsen. alla kan inte bli älskade och berömda. bara några. det går inte att dela. man kaninte få allt. undrar vem som är mest intressant. vem är dragarnamnet tro? inte alla väl? är det den som är tyngst, längst eller lättast? lättviktare har aldrig räknats. inte koloraturerna heller - gaphalsar. hur är de med deblonda? räknas de? häxor i alla färger bränns fortfarande på bål.

masoud och jag pratade om viktigare saker, som hjärnmassage, för att få tiden att gå. det vill jag ha, min är så spänd. han tyckte meditation fungerade bra.det tyckte jag lätt för kvalmigt. kanske jag skulle försöka förstå mig själv för ett ögonblick.