Den tionde dagen tappar jag ut mig
jag känner mig inte som en bärfis längre. främmande krafter har tagit mig i besittning de senaste dagarna. kan konsten förändra en sketen bagge till det ännu sämre.
artisterna har åsikter om varandra. min far, jan tycker att mina drivkrafter beskrivs bäst i termer av kombinationen otålighet, glömska och dold ilska. jag har frågat vad han menar, men han minns inte. dold ilska? jag lider ju av dold blyghet.
jag vet inte hur mycket man ska lyssna på andra egentligen. man kan vara mer än summan av den andres påståenden. mindre också. familjemedlemmar och nära vänner ska man egentligen aldrig lyssna på. de är för insyltade. och insnöade. dessutom har de en massa fördomar. och ljuger.
grith är annorlunda. operadivor ska väl inte lägga sig i politiken. det passar inte ihop på något sätt. tänk om jag skulle lägga mig i hennes sång? knäppt. man undrar ju om det har något med hennes bakgrund att göra; hon är uppfostrad i christiania.
allt var så vansinnigt vackert, och ödmjukt på nåt sätt, inne på scenen ikväll. jag grät av gemenskap nästan hela vägen hem. alla var vackra. till och med jim var ljuv och rörde mitt hjärta. midaircondobruden lisen var vackrast som vanligt. niklas ande höll sin hand över oss denna afton. salig.
jag hoppas jag är mig själv imorgon så jag hittar tillbaka till teatern igen.