utslängd från kontoret

de går på mitt bord. och dansar bland mina pärmar och sorteringar. ingen har frågat om lov. man bara gör. precis som man vill. ska det behövas minor och taggtråd för att tydligt visa var gränsen går? jag är rädd att jag snart fryser ihjäl när huvudet var dag måste hållas i och hållas kallt och käkarna svider av tillmötesgående leenden och bettet i hop och givakt.

jag behöver cirkulera. vinden har tillfälligt vänt söderöver. misstrons lager av grundande bleka toner täckt med puder av välvilja och blidkande sammetsmörka ögon. det är någon som gömmer sig där under. jag tänker inte leta, pocka och dra. det är min tur nu. jag tänker inte stiga åt sidan och släppa någon annan före idag.